Ni vet den där lilla biten, det som gör allt och det som får saker att bli hela. När den är borta gapar ett stort hål som hela universum. Men så fort den där lilla biten är på rätt plats så känns allt som det ska. Det är komplett.
Exakt så kommer jag känna på lördag när jag tittar ut genom fönstret och ser Filippa & L vid hans bil och det är dags för mig att gå ner och möta dom. Jag brukar springa fram och tillbaka för att se om hon har kommit. Till slut står hon där nere vid bilen med sin rosa resväska hon fick av L i julklapp och jag kan hålla om henne, pussa på hennes små kinder och få höra henne berätta om allt skoj hon har gjort. Jag längtar. Som en mamma gör efter sina barn.
Kram!
//Mizs
((Psssst lite härliga foton sen i somras))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad roligt att just DU vill säga mig nått. Lämna gärna en rad eller två and you make my day!
Kram på er! <3
Ps: Här inne är det en trevlig ton som gäller! :)